people changes
things go wrong 
shit happens
life goes on

Svetsa, borra, spika å limma?!

Man kan inte få allt här i livet, å det har jag märkt x antal gånger..

Jag sa upp kontakten från mitt tidigare liv totalt,

I vaket tillstånd låter det mej oftast vara ifred, å hålla sej i den där lilla lådan, kruxet är att locket på det där jävla lådan är fan svårt att tejpa igen.. 

För på nätterna har den en tendens till att explodera i mina drömmar.. 

Igår så försökte jag ta mitt gamla liv, å lägga i en låda å svetsa på locket.. Jag va antagligen för stressad med att få på locket, så en liten glipa fortfarande är öppen.. 

Mitt inre spricker snart, jag är en ballong på en kaktusfarm..

Känslan av att man har tappat kontrollen äter upp mej innifrån. 

Dom senaste dagarna har jag gått å vart lätt irriterad, för det gnager upp småhål på kroppen å sipprar ut. 

Varenda gång jag blir påminnd, eller om "lådan" kommer på tal, Kan jag känna sån extrem frustration så att jag blir förbannad, å blir tvungen att knyta näven för att hindra mej själv från att börja säga elaka saker till andra som har med lådan att göra.. 

Jag trodde jag hade allt planerat,

jag slutförde det jag egentligen skulle gjort för 1 år sen. Jag är fruktansvärt stolt över att jag hoppade över sprickan med bottenlöst hål, å jag klarade det!

Men nu står jag där på kanten å vinglar pågrund av att jag aldrig har svetsat ihop skiten ordentligt.. 

Eller så äre en litten jävel som är å försöker slita upp locket.

Känslan när man inte har något flyt

Its driving me insane! 

Jag måste komma på ett sätt å bli av med min extrema frustration, min ilska å mitt hat.

Börja träna för att bli av med allt funkar, Men den däringa jävla hostan jag har dragit på mej hindrar mej..

Vad har ödet för plan med mej?

Hur länge ska ja gå å bli torterad, pinad å bli piskad med taggtråd!?

Låt mej få känna på känslan, att få vara en människa

Att få känna känslan att verkligen njuta av varje dag, se allt i ljusa färger å se det vackra i det lilla..

Ge mej tålamod, Styrka å mod! 

eller har jag använt slut på allt, för att få upp en liten jävla råtta ur det bottenlösa hålet?!

Finns det inget kvar till mej?

Är det så att jag verkligen använde slut på min dos av allt det där, för att hjälpa en människa jag känner sån extrem avsky till? 

Vad är det som jag gör fel? Varför blir jag straffad med dom här jävla tankarna och hjärnspökena?

Ingen avslöjande överskrift..

Å ett blogginlägg när man skriver i gåtor :)

Jag har kommit på mej själv med att vara en fruktansvärt elak och hämndlysten litten tös..
Det finns ingen bättre känsla än hämnd....
Det värsta är att hämnas man, så blir man helt plötsligt själv boven i dramat!
Då är det ens eget fel, å man får en stor stämpel om att man är en avundsjuk/omogen liten bitch som fortfarande bryr sig..
Där är anledningen till att jag har låtit bli..

Den lilla djävulen i mej studsar omkring inombords av ilska å hat! 

Jag kan ju säga det att han är ganska gullig faktiskt, Han ser ut lite som Taz i mitt huvud!

Lite kul när man hittar saker som man titta på när man va liten, när det fortfarande fanns bra barnprogram.. ;)